I väntan på Godot

Skrivet av August, mån, 2009-05-04 18:50 Ämnen: Kultur och Teater. 2 comments

Jag såg »I väntan på Godot« på Stockholms stadsteater med familjen igår. Utan alltför höga förväntningar bänkade jag mig. (De flesta pjäser jag sett där de senaste åren har varit under all kritik)

Men, pjäsen visade sig faktiskt vara riktigt sevärd. Föreställningen gör lugnt skäl för sig genre – absurdism. Dialogen är som en fyraåring, varje replik upprepas gång på gång, tills den verkligen gått in.

Johan Rabaeus som spelar Gogo gör ett lysande jobb. Genom hela föreställningen visar han glädje, sorg, visdom och dumhet på ett absurt, men verkligt och skönt sätt. Mikael Persbrandt gör också en bra insats, men för hans del faller det på att han till viss del sluddrar. Det är helt enkelt svårt att höra honom!

Scenografin är rätt fånig, men min far upplyste mig om att »det minsann står överjävligt tydligt i manus«. Upplevelsen hade dock blivit bättre om trädet – och spelet – flyttat ett par meter in på scen. Det var helt enkelt svårt att få en bra överblick.

I övrigt kan jag mest klanka ned på det urfåniga inspelade meddelandet från regissören, Thommy Berggren, som inledde föreställningen med att hälsa publiken välkomna och be om att mobiltelefonerna minsann ska vara avstängda. Det kändes så överpretentiöst och självgott att jag helst ville springa ut ur salongen bums och basta, innan föreställningen ens börjat.

Men, jag är glad att jag stannade kvar på bänk sex och såg hela pjäsen. Den var väl sevärd och intressant. Jag tror att den handlade om livet, universum och allting – men jag vet inte säkert.

Nu verkar allt i och för sig vara utsålt, men gå och se föreställningen om du har möjlighet. Den är en klar fyra av fem möjliga!

Ämnen: Kultur och Teater. 2 comments