Krig och fred

Skrivet av August, tors, 2008-09-04 23:14 Ämnen: Teater. Kommentera!

Min mor ringde under eftermiddagen och undrade om jag ville följa med på genrepet av Tolstoys Krig och fred på Stadsteatern, eftersom Farsgubben fegat ur. Först tvekade jag en sekund, men bestämde mig hursomhelst att följa med. Det var det väl värt.

Föreställningen var lång. Runt fyra timmar, vilket fortfarande känns som en lätt träsmak i arslet. Men, det ska poängteras, denna långa speltid var till brädden fylld. Föreställningen kändes tight och på hugget, hela vägen igenom, vilket klart imponerade på mig.

De flesta roller är mycket väl utförda. Rolf Lydahl som Rodja, barnet på käpphäst med träsvärd, är både roligt och bra. Pierre Bezuchovs (Shebly Niavarani) återkommande dialoger/hjärnbryderier med Napoleon Bonaparte (Alexander Stocks) är finurliga och driver berättelsen framåt.

Men det som sitter kvar på näthinnan, och kommer att finnas kvar länge i mitt minne, är gestaltningen av karaktärernas dödsögonblick. Pluralis för att det kryllar av dem i föreställningen. De är oerhört skickligt och vackert utförda. Genialiskt i sin enkelhet.

Bloggat: Teater i Stockholm.

Ämnen: Teater. Kommentera!